A 45 minute intro call about a job, turned to an offer for that job. With the litter robot picked up by Konnor, space has been cleared both mentally and physically.

It’s been over two months since introducing my younger son to baby food. On the first week, he wasn’t able to poop. My wife was worried so I had to call the pediatrician. Of course after the call, my son lets out a small one.

Still, I didn’t think that was all of it. Couple days later, my son was on his bouncy chair and he pooped pass the floodgates. Stained the bouncy chair and his body suit. To save your appetite I won’t describe the mess in detail.

I don’t mind the mess. You get used to it. You changed one diaper you changed them all. Besides, I’ve gotten my hands dirty on nastier things. I do look forward the day when I change my last diaper and my sons are well potty trained.

#blowout #diapers #parenting #stayathomedad

Lydia's Weekly Lifestyle blog is for today's African girl, so no subject is taboo. My purpose is to share things that may interest today's African girl.

This week's contributors: Lydia, Pépé Pépinière, Titi. This week's subjects: Touch-Up Tricks: Glow in 5 Minutes, Fashion in space, Valentine roses with thorns, and some extras, and less babies, Menopause problems and solutions, Changing eyesight with age? and Frankies

---

Touch-Up Tricks: Glow in 5 Minutes: You don’t need a full glam session — just the essentials. Keep a small pouch in your work bag with lip gloss, pressed powder, and a mini perfume. A swipe of red lipstick can transform your look faster than a ride from Cantonments to Osu in evening traffic. And for the finishing touch? Loosen that sleek bun into a low ponytail or soft waves. Effortless never looked this good. Style Meets Ambition: This isn’t just about looking good — it’s about feeling ready for every part of your day. The Accra corporate girl is dynamic: she negotiates, networks, and glows while doing it. Her wardrobe simply follows her rhythm. So next time you’re heading from a presentation to a party, skip the panic. You don’t need a new outfit — you just need a few clever swaps and the confidence to shine in both worlds. Elegance isn’t in the clothes alone — it’s in the ease. It’s the way you carry yourself through traffic, deadlines, and dinner lights with that quiet “I’ve got this” energy. Because the Accra corporate girl doesn’t just change outfits — she transforms atmospheres. Valentine roses with thorns, and some extras, and less babies. Most Valentine roses are produced in Kenya, Columbia and Ethiopia, where the climate allows for year-round production, and lax regulatory regimes allow for powerful often elsewhere banned pesticides. Laboratory testing on bouquets in the Netherlands, Europe’s flower import hub, found red roses had the highest residues of neurological and reproductive toxins, with one bunch containing traces of 26 different pesticides, half of which are banned for use in the EU. Valentine’s Day is the flower industry’s busiest time of the year. According to analysts, about 200 million roses are produced to meet the demand for lovers’ gifts on that day, for Europe alone.

Menopause problems and solutions. In blog nr 156, 13th June 2025, I mentioned that some are lucky and just float through this perimenopause (the time that things become irregular and eventually menstruation disappears altogether) but some suffer seriously. So ample solutions are proposed in the form of hormones, supplements, herbal solutions, and mechanical devices (18 billion dollars sales in 2024), take your pick and spend your money. That's nothing new, new is that we now also have suppliers caring for the pre perimenopause period, (PPMP?) so they suggest that from about age 27 you start taking their herbal concoctions and supplements to make sure that the peri period itself goes smoothly. Who would have thought about this, but then commerce comes up with anything to make money, like fashion for dogs. Hmm, come to think about it, what about PPMP products for dogs?

Changing eyesight with age? One of my friends is a white French man, and when we went out the other day he was not wearing his usual spectacles. Asked him if he had done laser therapy, or maybe was now wearing contact lenses, but no, none of these, he just felt that especially females somehow showed they were a bit scared of him when he wore his glasses. Wondering.

Frankies (Oxford Street, Osu, Accra) is not my favourite but if one is lucky, and this Sunday lunch time we were, you can sit near the window and observe those hustling below. I ordered an American hot dog @ 140 GHC, (they also have Mexican dogs) which for some reason became a chili hot dog and in any case the sausage was large, and crunchy, but far too salty. I also had beef samosa Lebanese style which turned into a beef shawarma @70 GHC,.... someone has a problem there, either the waiter or the cook. Told you I don't like the place too much. But my partner claimed the classic pizza, which is tomato sauce, Mozzarella cheese, chicken, beef, sausage, tomato sauce, green pepper, onions and mushroom @183 GHC was nice, and also the jollof and chicken @ 85 GHC was good. So if he wants we'll go again.

Lydia...

Do not forget to hit the subscribe button and confirm in your email inbox to get notified about our posts.

I have received requests about leaving comments/replies. For security and privacy reasons my blog is not associated with major media giants like Facebook or Twitter. I am talking with the host about a solution. for the time being, you can mail me at wunimi@proton.me

I accept invitations and payments to write about certain products or events, things, and people, but I may refuse to accept and if my comments are negative then that's what I will publish, despite your payment. This is not a political newsletter. I do not discriminate on any basis whatsoever.

Good Luck, Have Fun, Don’t Die Gore Verbinski (2026)

Maybe only absurdist satire can shock society out of the techno-death spiral we are diving into. Verbinski’s movie posits just that, exploring the humor wing of the Black Mirror genre. Cat-centaurs, Mar’s Attacks’ rayguns and malicious toys are mere flourishes in this bonkers cautionary tale. 

The plot is Terminator if it were mainlining a chemical cocktail of Monty Python and LSD. Geoffrey Zanelli’s score signposts the plot like video game music.

Sam Rockwell’s messenger from the future is a career time-capsule role, and he leads a talented cast that grounds the film’s hopeful humanitarianism. 

Buy a ticket, take the ride.

#movies #FilmReview #Cinema #Cinemastodon #GoreVerbinski #SamRockwell #GoodLuckHaveFunDontDie #100WordReviews #Drabble #100DaysToOffload

It can be exalting to belong to a church that is five hundred years behind the times and sublimely indifferent to fashion; it is mortifying to belong to a church that is five minutes behind the times, huffing and puffing to catch up.

— Joe Sobran (quoted here)

Your church either has a stage or an altar. One glories God, one glorifies whoever is on stage. Choose wisely.

— (quoted here)

#culture #quotes #theology #worship

Bill Sparks builds a F.A.R.T.S machine…

It’s a fact, right? Like the ring road being a death trap or the sky being the colour of a wet pavement. If your name’s Bill and you’re a sparky or a computer fella, you’re cursed. Destined to live in a fog of blue smoke, apologising to the neighbours because their telly flickered right when Corrie was getting to the good bit, all ‘cause you were messing with a motherboard in the garage.

Bill Spark was as average as a lukewarm sausage roll from Greggs. Had that hair, didn’t he? Splayed out like he’d licked a battery. His garage was floor-to-ceiling with cardboard boxes, all scrawled with: IMPORTANT: OLD WIRES. DO NOT CHUCK.

Then he went and built it. The Futuristic Automated Reload Testing System.

—What’s it called, Bill? Lisa, his wife, asked, looking at the heap of scrap on the kitchen table. 

—F.A.R.T.S., he says, dead proud. 

—You’re joking. 

—It’s an acronym, Mary. Technical.

—It’s a bypass, Bill. You’re sixty-odd years old.

The lad next door, Paul, thought it was a belter. Lisa just put the kettle on and prayed for the circuit breaker.

The idea hit him in the shower—right when a massive spider dropped on his head. If your Wi-Fi dropped out while you were trying to place a bet or watch the football, the F.A.R.T.S. would “reload” your packets. And your patience. And if that didn't work, it’d probably kick your laptop into next week.

Version One was a disaster. It fizzed, turned a nasty shade of purple, and died with a sound like a disappointed balloon. The cat ended up sleeping on it.

By Version Three, it looked like a chrome brick with a big red button. Bill stared at it. Optimism was for people who didn't live in Coventry. He pressed it anyway.

Whir. Whump. BANG.

A smell filled the kitchen. Like burnt lemon drizzle and batteries that had given up on life.

Two doors down, Sir Snuffles—a spaniel who’d turned sleeping into an Olympic sport—bolted upright. He didn’t know it, but he’d just patched into the Andromedan Data Exchange Committee. They’d been bored senseless for three eons and were dying for a chat, even if it was with a dog dreaming about Richmond sausages.

In Snuffles' head, it was mental. He was sprinting down fibre-optic cables, chasing pixelated squirrels who were whistling the Star Trek theme. Every time he let out a “wuff,” a bolt of data shot through Bill’s machine.

—Is it supposed to be barking, Bill? Lisa shouted from the lounge. 

—It’s transmitting, Lisa! It’s binary!

For one glorious second, shorter than a blink, the Spark house hit 14.8 terabits per second. Faster than anything on earth, bar a confused trout in Norway and a volcano in Iceland trying to download a software update.

Then, pffft. A bit of smoke. Total silence.

Bill looked at the charred remains. 

—Bug-free crash, he muttered. Professional.

He started wondering if the router would work better if he wired it into the fridge.

Up in Andromeda, the Committee finished their report on Earth: Top species: The ones with the floppy ears. Send more sausages. Evaluation over.

Once again, we are reviewing HOA Community Standards for my neighborhood in Wimauma, Florida, which is located outside of Tampa in the South Shore area of Hillsborough County. Let’s see what they say about pets (emphasis mine):

No animals of any kind shall be raised, bred or kept within Vista Palms for commercial purposes. Notwithstanding the foregoing, pets may be kept or harbored in a home only so long as such pet or animals do not constitute a nuisance. A determination by the Board that an animal or pet kept or harbored in a home is a nuisance shall be conclusive and binding on all parties. All pets shall be walked on a leash. No pet shall be permitted outside a home unless such pet is kept on a leash or within an enclosed portion of the yard of a Lot or dog park. No pet or animal shall be “tied out” on the exterior of the home or in the common areas, or left unattended in a yard or on a balcony, porch or patio. No dog runs, dog pens or dog houses are permitted on any Lot. When notice of removal of any pet is given by the Board, the pet shall be removed within forty-eight (48) hours of giving of the notice. All Pets shall defecate only in the “pet walking” areas within Vista Palms designated for such purpose, if any, or on the Owner’s Lot. The person walking the pet or the Owner shall clean up all matter created by the pet during the walk. Each owner shall be responsible for the activities of their pet. Pets are not permitted in any water body in Vista Palms. Notwithstanding anything to the contrary, service dogs shall not be governed by the restriction contained in this Sections. The Association intends to enforce all pet related violations but will not be held liable for owners that choose to ignore attempts to get into compliance.

This is a big joke. First of all, if there is one thing you realize about living in the great “suburbs,” it’s that people have their pets, they walk them, they shit wherever, and most pet owners do not clean it up. Our neighborhood is “nice enough” to have [broken] pet waste disposal bins and poops bags [mostly not] available to assist pet owner in their quests. But ain’t nobody doin’ all that. In fact, many of the things mentioned in this Standard have been ignored for as long as I have been living here.

毎日日記を書いていて思うのは、 「会社が辛い」とか「眠い」とか、そんなことばかりを初手書きたくなってしまう自分に気づくことだ。 平日の5日間、何も進んでいないじゃないか、と気づいてしまう。

もちろん、日記を書く前から「平日は5日間会社がある」なんてことは知っていた。 でも、こうして文字にして並べてみると、「本当に5回も行ってるんだな」と実感する。

でも、これは自分にとっては案外いいことだった。 友人もろくにいないし、自分で自分を楽しませるしかない日々だから、 せめて日記くらいは、自分を1人の客として楽しませたい。

まずは自分をファンにしてみよう。 どこかの胡散臭い本に書いてありそうな言葉だが、 それを自分から体得できたなら、それは良いことだと思う。

今日行けば三連休だ、と思いながら会社に向かう。 最近は自分が眠いのかテンションが高いのか、よく分からないので、その辺の感覚は無視している。

この前、美容院で「最近ちゃんと寝てるでしょ？髪がいい感じ」と言われた。 でも、最近はストレスを無視しているから、次に行ったとき何を言われるか少し怖い。

体調がよく分からないまま会社に向かう途中、混んだ道で空いたスペースを見つけると、 そこにすっと入り込んで、遅い人たちをどんどん抜かしていく自分がいた。 眠いはずなのに、どこかハイになっているのが分かった。

満員電車では暇なので、目をつぶって足裏のどこに一番負荷がかかっているかを感じてみる。 右足は中央、左足はつま先に重心が偏っている。 左足の重心を修正してみると、地面から返ってくる反発力が途中から横に逃げる感覚があった。 その反発力を頭のてっぺんから抜けるように体を調整してみた。

「地面から反発力で脳を刺激すると頭が活性化する」みたいなこと、どこかの論文に書いてないかな、と思ったけど、 結局、手間で調べない。

会社での間食をスティックパンにしていたら、妻に「体に悪い」と言われた。 最近はアーモンドとみかんを持って行っている。 毎回コーヒーを買っているが、お金がかかって嫌なのでポータブルケトルを買おうか迷っている。 会社でどれだけ自分の風呂敷を広げて快適に過ごせるか、最近のちょっとした課題だ。

夜、家に帰って友人とDiscordで通話した。 ネットで知り合った友達とは普段会わないのに、会話が意外とスムーズだ。 趣味が合うという前提もあるけれど、その先にある話し方のスタンスみたいなものが似ている気がする。

その友人は作曲家で、作曲ソフトのマニアックな機能について楽しそうに話してくれた。 思い返せば、そうやって楽しそうに話してくれる人って、案外少ない。 だからこそ、そういう振る舞いをする人を見ると、心が落ち着く。

「明日から自分を楽しませる自分になるぞ」と元気になった瞬間、 自分の中の残機みたいなものが1つ減ったような気がして、 ネガティブな自分が顔を出す。

その相反する力が、ちょうどいいところで折り合いをつけたところで、布団に入る。

Jag har ett problem. Nej, flera problem faktiskt, men det här handlar specifikt om musik och metadata. För varje gång jag laddar ner musik, rippar en CD, eller bara försöker organisera mitt musikbibliotek blir jag påmind om hur fruktrerande dålig musikinformation på internet faktiskt är. Felstavade artistnamn, saknade albumomslag, dubbletter av låtar med lite olika namn – det är kaos.

Sedan hittade jag MusicBrainz, och plötsligt kändes världen lite mer ordnad.

Vad är MusicBrainz?

MusicBrainz är världens största öppna musikencyklopedi. Tänk dig Wikipedia, fast bara för musik, och med en besatthet av att få alla detaljer rätt. Och med “alla detaljer” menar jag verkligen alla. Det här är inte bara en databas som listar artistnamn och albumtitlar – det är ett komplett system för att kartlägga och organisera all musik som någonsin har existerat.

Det grundades 2000 av Robert Kaye (som fortfarande är med och driver projektet), och tanken var enkel men ambitiös: skapa en öppen, community-driven musikdatabas som alla kan använda gratis. Ingen skulle behöva betala licensavgifter för att få tillgång till korrekt musikinformation. Det var en genialisk idé vid en tid när kommersiella databaser var normen och kostade pengar.

Och det coola? Det fungerade faktiskt. Idag innehåller MusicBrainz information om miljontals artister, album och låtar. Allt underhållet av en community av musiknördar som bryr sig om att få saker rätt.

Varför behöver vi MusicBrainz?

Du kanske tänker: “Men Spotify och Apple Music har ju redan all musikinformation vi behöver?” Och jo, visst har de det. Men det är deras information, i deras format, för deras tjänster. Om Spotify bestämmer sig för att ändra hur de kategoriserar musik, eller om Apple Music plötsligt försvinner (osannolikt, men ändå), då försvinner också den informationen.

MusicBrainz är annorlunda. Det är öppet. Det tillhör ingen. All data är licensierad under Creative Commons, vilket betyder att vem som helst kan använda den, ändra den, bygga tjänster på den. Det är musikinformation som allmän egendom, vilket kanske låter tråkigt men faktiskt är revolutionerande.

Dessutom är MusicBrainz otroligt noggrannt. Eftersom det drivs av människor som faktiskt bryr sig om musik – inte av algoritmer som gissar sig fram – blir informationen ofta mer korrekt än vad kommersiella tjänster erbjuder. Jag har hittat obscura livealbum, sällsynta singlar och limited editions på MusicBrainz som inte finns på någon annan databas.

Hur fungerar MusicBrainz?

I grunden är MusicBrainz en databas med relationer. Inte “jag träffade någon på Tinder”-relationer, utan databasrelationer som kopplar samman olika musikentiteter på meningsfulla sätt.

Varje artist, album, låt, skivbolag, inspelning – allting får ett unikt ID som kallas MBID (MusicBrainz Identifier). Det här IDt är permanent och förändras aldrig. Så även om en artist byter namn, eller ett album får en nyutgåva, finns det ursprungliga IDt kvar och allt är sammankopplat.

Det är så här MusicBrainz kan hålla reda på att Prince bytte namn till en symbol, eller att Snoop Dogg ibland kallar sig Snoop Lion, eller att någon artist har släppt samma album i 47 olika utgåvor över 30 år. Allt är dokumenterat, allt är länkat, allt går att spåra.

Artistsidor och djupdykningar

Låt mig visa dig ett exempel. Ta den här artisten eller den här. På deras MusicBrainz-sidor hittar du inte bara en lista över album. Du hittar detaljerad information om varje release, inklusive:

Releasedatum - och inte bara året, utan exakt datum. Ibland till och med olika datum för olika länder om albumet släpptes i flera versioner.

Format - var det en CD, vinyl, kassett, digital release? MusicBrainz vet. Och om det var en specialutgåva med extra bonusspår eller annorlunda omslag, det finns också dokumenterat.

Tracklista - varje låt på varje album, med exakta längder. Om en låt heter något annat på vinylutgåvan än på CD-utgåvan, det är noterat.

Medverkande - inte bara huvudartisten, utan alla som bidragit. Producenter, mixare, gästmusiker, låtskrivare. Om någon spelade triangel på en B-sida från 1973, det står förmodligen på MusicBrainz.

Relationer - länkar till andra databaser som Discogs, Spotify, YouTube. Om artisten har en Wikipedia-sida, en officiell webbplats, sociala medier – allt är länkat.

Det är den här nivån av detaljer som gör MusicBrainz så värdefullt. Det är inte bara “här är en lista över album” – det är en komplett kartläggning av en artists hela diskografi.

Community-aspekten

Det som verkligen gör MusicBrainz speciellt är communityn. Det här är inte en databas som fylls i av anställda på något företag. Det är vanliga människor – musikfantaster, samlare, nördar som jag – som bidrar med information.

Om du hittar ett fel på MusicBrainz kan du rätta det själv. Om du har ett album som saknas kan du lägga till det. Det finns redigeringsverktyg, riktlinjer, och ett helt system för att granska och godkänna ändringar innan de blir permanenta.

Det betyder förstås att ibland blir det diskussioner. Vad är skillnaden mellan en “kompilering” och ett “bästa-album”? Hur ska vi kategorisera ett album som släpptes i Japan 1992 men sedan fick en europeisk release 1994 med lite andra låtar? Ska vi räkna remix som separata inspelningar eller versioner av originalet?

Dessa diskussioner kan bli otroligt detaljerade, och ibland lite nördiga (okej, ofta väldigt nördiga), men de leder till en databas som är mer genomtänkt och korrekt än någon kommersiell alternativ skulle kunna vara.

Picard – musiktaggaren som förändrade mitt liv

Om du gillar MusicBrainz-databasen kommer du att älska MusicBrainz Picard. Det är en gratis programvara som automatiskt taggar din musiksamling med korrekt information från MusicBrainz.

Så här fungerar det: Du pekar Picard på din musikmapp. Den analyserar ljudfilerna (faktiskt lyssnar på dem och skapar akustiska fingeravtryck), matchar dem mot MusicBrainz-databasen, och skriver sedan korrekt metadata till filerna. Artistnamn, albumtitel, spårnummer, genre, år, albumomslag – allt fixas automatiskt.

Jag använde Picard för att rensa upp mitt iTunes-bibliotek som hade samlat på sig 15 års inkonsekventa taggar, halvhjärtade namngivningskonventioner, och mystiska “Okänd artist”-mappar. Efter några timmar med Picard var allt perfekt organiserat. Det var nästan terapeutiskt.

Det bästa är att eftersom Picard använder akustiska fingeravtryck, spelar det ingen roll vad dina filer heter eller vilka taggar de redan har. Picard lyssnar på själva musiken och identifierar den. Det är som Shazam, fast för ditt lokala musikbibliotek.

MusicBrainz och andra tjänster

En av de coolaste sakerna med MusicBrainz är hur många andra tjänster som använder dess data. Eftersom allt är öppet och gratis att använda har utvecklare runt om i världen byggt tjänster och appar som drar nytta av MusicBrainz-informationen.

Spotify använder MusicBrainz-data för att förbättra sin egen metadata. Last.fm länkar till MusicBrainz för detaljerad artistinformation. Roon, den lyxiga musikspelaren för audiofiler, använder MusicBrainz för att organisera och berika sitt musikbibliotek.

Det finns musikspelare, statistikverktyg, katalogiseringsprogram – massor av projekt som inte skulle kunna existera utan MusicBrainz öppna databas. Det är ett perfekt exempel på hur öppen data faktiskt skapar värde för alla.

Relationen till Discogs

Om du känner till Discogs (och om du inte gör det, var beredd på ett framtida blogginlägg) undrar du kanske: vad är skillnaden mellan MusicBrainz och Discogs? De låter ju ganska lika.

Kort sagt: Discogs fokuserar på fysiska releaser och sälj-/bytesmarknaden, medan MusicBrainz fokuserar på musik som koncept och metadata. Discogs är fantastiskt för att katalogisera exakt vilken pressning av ett album du äger, medan MusicBrainz är bättre för att förstå relationer mellan olika versioner av samma musik.

De kompletterar faktiskt varandra riktigt bra. Många MusicBrainz-poster länkar till Discogs, och vice versa. Om du är musiknörd på riktigt använder du förmodligen båda.

Att bidra till MusicBrainz

Om du har kommit så här långt i artikeln är chansen stor att du är intresserad av att bidra till MusicBrainz. Och det borde du vara! Det är faktiskt ganska kul när man väl kommer in i det.

Du behöver inte vara expert för att börja. Kanske har du ett lokalt band som saknas i databasen? Lägg till dem. Kanske äger du en vinyl som har lite andra bonusspår än CD-versionen? Dokumentera det. Varje litet bidrag hjälper till att göra databasen mer komplett.

Det finns en ganska brant inlärningskurva i början. MusicBrainz har specifika regler för hur olika saker ska kategoriseras och formateras. Men det finns utmärkt dokumentation, hjälpsamma tutorials, och en aktiv community som gärna svarar på frågor.

När du väl har lärt dig grunderna är det faktiskt ganska beroendeframkallande. Jag har spenderat fler timmar än jag vill erkänna med att lägga till obscura livealbum och korrigera felstavade artistnamn. Det känns som att göra en insats för musikhistoriens bevarande, vilket kanske låter högtravande men faktiskt stämmer.

MusicBrainz API och utvecklarmöjligheter

Om du är tekniskt lagd (eller bara nyfiken) är MusicBrainz API något du borde utforska. Det ger programmatisk tillgång till hela databasen, vilket betyder att du kan bygga egna applikationer och tjänster som använder MusicBrainz-data.

API:et är väldesignat och väldokumenterat. Du kan söka efter artister, hämta detaljerad information om album, hitta relationer mellan olika entiteter – allt du kan göra på webbplatsen kan du också göra via API:et.

Det finns bibliotek för praktiskt taget alla programmeringsspråk, så oavsett om du kodar i Python, JavaScript, Ruby eller något annat kan du enkelt integrera MusicBrainz i dina projekt.

Jag har själv experimenterat med att bygga en liten app som spårar vilka produktioner en viss producent har jobbat på. Det tog bara några timmars kodande tack vare hur bra MusicBrainz API är. Det är verkligen kraftfullt när man väl börjar utforska möjligheterna.

Utmaningar och begränsningar

MusicBrainz är fantastiskt, men det är inte perfekt. Eftersom det drivs av community finns det ibland luckor i informationen. Mycket obscur musik, särskilt från mindre kända artister eller från länder med mindre aktiva MusicBrainz-communities, kan saknas eller vara ofullständigt dokumenterad.

Det finns också en viss tröghet i systemet. Eftersom alla ändringar måste granskas innan de godkänns kan det ta tid innan korrigeringar syns. Det här är bra för kvalitetssäkring men kan vara frustrerande när du vet att något är fel och vill fixa det omedelbart.

Dessutom kan komplexiteten vara överväldigande för nybörjare. Det finns så många fält, så många relationstyper, så många undantagsfall och speciella situationer. Det tar tid att lära sig hur allting fungerar.

Men dessa begränsningar är också resultat av MusicBrainz styrkor – noggrannheten, detaljnivån, community-driften. Det är trade-offs som jag personligen tycker är värda det.

Framtiden för MusicBrainz

MusicBrainz har funnits i över 20 år nu, vilket är en evighet i internetår. Men projektet är mer levande än någonsin. Det läggs till ny musik dagligen, nya funktioner utvecklas kontinuerligt, och communityn växer.

Jag ser en framtid där MusicBrainz blir ännu mer integrerat i musikekosystemet. Fler streamingtjänster som använder deras data. Bättre verktyg för att upptäcka och utforska musik baserat på den rika metadata som finns i databasen. Kanske till och med AI-drivna funktioner som kan hjälpa till att automatiskt katalogisera och kategorisera musik.

Det som är säkert är att så länge det finns musiknördar som bryr sig om detaljer kommer MusicBrainz att finnas kvar och fortsätta växa. Och det är en tröstande tanke i en värld där så mycket är temporärt och kommersiellt.

Varför MusicBrainz betyder något

I slutändan handlar MusicBrainz om mer än bara metadata och organisering. Det handlar om att bevara musikhistoria på ett öppet, tillgängligt sätt. Det handlar om att erkänna att musik inte bara är produkter att konsumera, utan kulturartefakter som förtjänar att dokumenteras ordentligt.

När jag tittar på en MusicBrainz-sida och ser alla detaljer – varje release, varje medverkande musiker, varje connection – ser jag människors arbete och passion dokumenterat för evigheten. Det är vackert på sitt sätt.

Och det faktum att allt detta är öppet och tillgängligt för alla – inte inlåst bakom paywalls eller proprietära system – gör det ännu mer värdefullt. MusicBrainz visar att det är möjligt att bygga något omfattande och högkvalitativt genom gemensamt engagemang, utan kommersiella incitament.

Kom igång med MusicBrainz

Om du har blivit intresserad av MusicBrainz efter att ha läst det här (och jag hoppas du har det), så är mitt råd enkelt: börja utforska. Gå till MusicBrainz.org och sök efter dina favoritartister. Klicka dig runt, läs om olika releaser, följ länkar till relaterade artister.

Ladda ner Picard och låt det organisera din musiksamling. Du kommer bli förvånad över hur mycket bättre allt blir när alla taggar är konsekventa och korrekta.

Och om du känner dig äventyrlig – skapa ett konto och börja bidra. Lägg till ett album som saknas, korrigera en felstavning, länka till en artists officiella webbplats. Varje litet bidrag hjälper.

För mig har MusicBrainz blivit en av de där tjänster som jag inte förstår hur jag klarade mig utan tidigare. Det har gjort mitt musiklyssnande mer organiserat, mitt musikbibliotek mer välskött, och min förståelse för musikhistoria djupare.

Det är sällan något som är både gratis, öppet, och fantastiskt kvalitativt existerar på internet. Men MusicBrainz är ett av de undantagen. Och det förtjänar all uppmärksamhet det kan få.

Så nästa gång du undrar vem som spelade saxofon på den där B-sidan från 1978, eller exakt hur många olika versioner som finns av ett album, vet du var du ska leta. Och om informationen inte finns där än – no, då är det kanske dags för dig att lägga till den.

Välkommen till MusicBrainz. Din musiksamling kommer att tacka dig.

Please watch this YouTube Video from Jared Jones if you are considering purchasing an HOA-governed house in Florida:

HOAs Are RIPPING YOU OFF! – Florida Sellers Forced Out

Here are some notable quotes from the video:

“84% of all the new construction…are built under a homeowners association”

“Florida has nearly one half of all communities under the management of an HOA”

“HOAs can wield tremendous power. If they don’t like what you do, they can actually create and then enact a rule that impacts your life.”

“Some people can just be really mean and ruthless to their neighbors. And some folks just get off on the idea of running an HOA as if they were like the dictator of their own minitown.”

“…being in the HOA business has now become a massive cooperate profit center.”

“The more money they collect…the more ability they have to manage you.”

Florida is not a mecca for freedom when your home is not your castle. It is all just an illusion.

7 February 2026

Stuck star: returned to the star image in the studio today after the last go at it didn’t work. That’s something I’ve found myself doing for the first time—returning to elements/motifs from failed paintings and re-deploying them. Used to treat references that led to inert paintings as dead weight, but it’s nice to now see that unsuccessful work really can be bent into more interesting shapes. In this case it was by paring down; this one even more than Plane. It’s a small pink star floating near the middle of a panel and sort of spiderwebbing out over a sky blue blotch of watercolor. Now that I think about it, the spiderwebbing feels related to a Lois Dodd painting (Spider Web with Clover and Grass, 2004) I've looked at a lot this week after Louis Block wrote about it in the Brooklyn Rail (it's included in the retrospective he covered). Anyway, I think I like the questions it is asking. Which seem to circle around stability, projection (I see a facade), order, and control.

Espárrago fue lugarteniente del Bardo, un jefe de los bajos fondos que llegó a controlar el negocio de las cirugías estéticas. Sin pagar el porcentaje, algo se torcía.

Las cosas no funcionan en esta ciudad sin que los billetes engrasen la maquinaria, y la belleza no es la excepción.

Espárrago estaba encargado del departamento de pinzas. Guapo, duro e implacable. Corte italiano, corbata de seda y un lápiz de grafito alemán en la oreja derecha.

La punta del grafito y la calidad de la madera son tales, que de un solo golpe mató a un pura sangre en Hialeah.

Llamó al lápiz “Rocco”. Lo bautizó así después de ver en el cine a un samurái que le puso nombre a su katana.

Sin más armas que sus puños y su lápiz, la ciudad era un mar de belleza y tranquilidad.

Pero las cosas nunca permanecen como uno desea.

Y a partir de aquí no puedo contar más. La fábrica que hace estos lápices me hizo firmar un acuerdo de confidencialidad. Cuando acabe la miniserie sobre la vida del Bardo, hablaremos.

Ya me entienden.

La gente de hoy no agradece nada. Yo fui el inventor de la máquina de atrapar el tiempo.

En lo que ahora se llama “la era anterior”, el tiempo corría a la par de nuestra vida biológica. Lo digo así para que me entiendan.

Examinando la cuestión, algo no me sonó bien, pero me dormí profundamente. Cuando desperté, recordé un sueño en el que desmontaba mi bicicleta y la volvía a montar, pieza a pieza, pero de otro modo. Y ¡zas!, la máquina de atrapar el tiempo.

Al principio, sufrí lo de siempre, primero curiosidad, y luego una gran incomprensión. Más tarde, negación y olvido.

La gente empezó a notar que los relojes iban más lentos. Las grandes marcas de relojería no tardaron en meter denuncias en la fiscalía. Pidieron mi detención y el secuestro de la máquina de atrapar el tiempo, como medida cautelar.

Pero los plazos no se cumplían, el tiempo del proceso se atascó. Esperé la orden de detención y al ver que no llegaba llamé a la fiscalía y me declaré culpable por teléfono, pero me dijeron que eso no valía porque todos los plazos se habían interrumpido debido a lo que llamaron “la nueva situación”.

Y así anda todo. La gente cree que lo que pasa es lo de siempre, que la justicia va lenta y que la parálisis general es culpa del gobierno.

Yo sonrió, miro a mi exbicicleta y me asombro de lo ingenua y malagradecida que es la humanidad.

Yesterday the moon was really thin like a shut eyelid of a manga face, and there was a grayish turquoise tint to the sky, an awesome backdrop to the Lidl store I visited yesterday in the cold evening

And the smoke rising from the factories nearby looked clean and white, as if that’s where the clouds come from, but it’s not.

I have been tired these days, and I have been sleeping poorly like my brain is thinking these thoughts and it’s hard to make it stop, so I don’t. I just lie there listening to my brain’s thinking.

And honestly it feels pretty good, it’s pretty intelligent this brain of mine, but wild like a stallion like that black horse in these books I never read. (It’s not a genius brain, but in its own way it’s pretty cool)

Today The sun even pierces these shut blinds of the window where I sit trying to work, bombarding me with D vitamins

These brain thoughts and D vitamins are good things but even so they are making it harder for me to focus

But it’s Friday 🤌🤌

Some processes need to run their natural course

Manya

Fr

I didn't actually scream at anything, but more just internally. I talked a little bit with E just now and honestly I'm disappointed with just how the phone call went because she was emotionally numb and also pretty honestly defensive/ aggressive. It did seem like she softened a little bit out when we talked a little bit more but again it feels like I have to carry the emotional burden of regulation. It just doesn't necessarily feel like she has the emotional ability to be not shut down. And honestly it's just really frustrating at the end of the day. It's this feeling of having to almost emotionally parent this situation and I think maybe this is something to keep in mind. I understand it's late but I don't know. It just doesn't necessarily feel like a strong sign of emotional maturity to have this time apart. Instead of trying to fully process things it's more just kind of stewing on what it feels like her frustrations are. I know that there is an intelligence gap in our relationship, this is something that she has said and she acknowledges fully. I guess I just hope it doesn't end up showing itself in emotional situations also. I think there is a big difference in emotional maturity there, in the way that certain actions are perceived, and having that maturity to understand how different situations should be handled properly. I feel like instead of trying to have a productive conversation, it's more of a therapy session almost, in the sense that she needs to be validated. It's not like a thing where she acknowledges that I also have needs and that sense of mutualism. Okay.

We just texted, and I’m not gonna lie I’m a little bit worried because of the tone that she has. She’s using a lot of punctuation and not really being super lighthearted or friendly I guess, but I’m not gonna try to read into it. No matter what happens I know that I’ll be OK. I can hope for the best but at the same time I know that I will be OK even in the worst case.