Very well said, Representative Whitsett! Finally a Democrat with the courage to say the unspoken things out loud.

#quotes #politics #theology

When I saw author Meg Hunter-Kilmer say on Facebook that she was publishing a new book, Who Is Jesus: Discovering Christ in the Gospels, I really wanted a copy but wasn't sure it would come out in Japan, where I live. So I reached out to her for a review copy in exchange for an honest review. She quickly responded and got me a copy. So, this is a review based on that free copy.

 I think I first found out about the author on Twitter. She has two theology degrees from Notre Dame. She now works there in the campus ministry after years of being on the road as a “Hobo for Christ.” She does have a passion for Scripture, having read the Bible multiple times — the first time, as she states in the introduction to this book, when she was 13. Her passion for Jesus and Scripture comes through in her podcasts and talks, which I often have the pleasure of listening to.

 On the other hand, as a more stereotypical cradle Catholic, I haven't read the entire Bible on my own. I have own Bibles in multiple languages, translations, and formats. Of course, I have Fr. Mike Schmitz’s Bible in a Year podcast on my devices.  I even have Hunter-Kilmer's previously published book, A Year in the Word Catholic Bible Journal. Yet there is still something intimidating about reading it in one go – even if that one go is over one year.

This book, at less than 100 pages, is much less intimidating. It is meant to be used as a textbook for a Bible study group, though it works just as well as a solo study/prayer guide.

I went through it once when I first got it and then again today. As both a Catholic and a teacher, I really like it. 

Organized as a 12-week course, readers follow the life of Jesus through the Gospels, starting with the Annunciation and going through to Christ’s resurrection. Each week has three Scripture readings on the week's topic related to the life of Jesus, followed by a few short notes on the readings and some questions to help readers/participants think more deeply about the readings. Each section ends with a “praying with the word” section to help one further reflect on the reading. Her voice and passion that are so pronounced in her talks come through clearly in the notes and questions in these sections.

 I am also really impressed, as a lifelong teacher of English as a foreign language, with how the book is structured. First, in the introduction, Hunter-Kilmer sets out her expectations, which are that the reader should be ready to go at their own pace, to not feel intimidated, that God's word and love are for everyone and that no matter where you are or who you are you will find something new in it. She follows through on this thinking by how she has structured the discussion sections. She always starts out with the same question, asking readers/participants about how the reading affects them in a way that will eventually prime participants into thinking about Scripture more deeply while they are reading. The subsequent questions are obviously deeply informed by her own deep reading of Scripture and prayer. Each section ends with a space to help the reader/participant move into deeper thinking and prayer on what was discussed by writing down something concrete that moved them during their reading.

 My mom taught CCD at our local church, and although I became a teacher, I never really thought I would — or could — teach or lead any discussions related to the Church. I am a cradle Catholic and my journey isn’t really an intellectual one, but one made up of faith and experiences. I am not always open in sharing what I am thinking about that journey, as well. Yet, going through this book, I not only felt this was something I could use, but something I would like to use, something that got me thinking about how I could use it in a discussion group.

 In the end, after asking for a review copy thinking it wouldn't be available in Japan, it is actually available here on both Amazon Japan and Rakuten/Kobo. So maybe I will be able to use it someday. Highly recommended.

#002310 – 25 de Setembro de 2025

Comecei a escrever online em 2003, quando comecei um blogue. Que tempos diferentes esses, em que ainda se acreditava na bondade da Google (do no harm), no poder de democratização da internet e nos sentíamos seguros ao publicar a nossa opinião online.

#002309 – 24 de Setembro de 2025

Há formas diferentes de estar errado. Mesmo quando as consequências são igualmente terríveis, pode haver diferenças importantes. Pensemos, por exemplo, em duas pessoas. Uma aproximou-se do fascismo quando este propunha culpar o estrangeiro, o comunista, o inimigo interno e o marginal de todos os males. Esta pessoa aderiu ao projecto fascista porque via nele um impulso revanchista, que resolveria com grande violência todos os ultrajes e indignações que a assombravam. Uma outra pessoa acreditou no Estalinismo, admitindo que talvez uma mão forte e implacável com os inimigos e contravelucionários fosse necessária para finalmente se atingir uma sociedade justa e igualitária. Uma e outra viram os seus projectos políticos derrotados. Imaginemos que uma e outra aceitaram na derrota a evidência de um mau método, mas teimaram que o objectivos iniciais continuavam relevantes e nobres. Isso significa que uma deixou de acreditar que o fascismo é a melhor forma de se vingar do estrangeiro e do inimigo e a outra deixou de acreditar que a força é a melhor forma de atingir uma sociedade justa e igualitária. Embora o fascismo e o estalinismo tenham igualmente causado a morte de milhões e aberto feridas que ainda hoje infectam as nossas sociedades, a desilusão (no caso destas duas pessoas ficcionais) com um e outro sistema tem resultados diferentes, pelo menos potencialmente diferentes.

Como a construção desta experiência de pensamento já está enviesada (uma das pessoas quer vingar-se e a outra quer uma sociedade melhor), usemos esta lógica num outro exemplo, mais próximo. Dois eleitores do Chega, que votaram com motivações diferentes. Um votou porque viu no voto a forma mais viável de extremar a política, talvez até aconselhado por um extremista (como no caso de alguns eleitores que votaram Chega por conselho do Mário Machado). Um outro porque estava desiludido com os políticos em geral e achou que tinha pouco a perder, ao menos votava em alguém que dizia que ia mudar o sistema. São muito diferentes estes eleitores. Embora, se alguma vez o Chega chegar ao poder ambos tenham contribuído para isso, as diferenças entre os dois eleitores são importantes. É obrigação de quem quer realmente que a política melhore a sociedade conquistar o eleitor que está desiludido com os políticos e que não votou num candidato extremista por convicção. Este eleitor faz parte da maioria e demonizá-lo, além de injusto, é contraproducente. O outro eleitor dificilmente será persuadido a escolher a liberdade e a democracia. O seu voto é táctico e num instante mudaria para um candidato ainda mais extremista se o houvesse. Existem fascistas, são perigosos e estão mais próximos do poder que nunca nos últimos 50 anos. Mas não devemos cair no erro de tratar a maior parte da população como fascistas nem desistir de quem, por passar dificuldades, deixou (com bons motivos para isso) de confiar na classe política. A maioria das pessoas quer viver em paz com os seus vizinhos e não deseja inimigos. Se a narrativa fascista ganha terreno, é também porque não são apresentadas alternativas a quem tem dificuldade em pagar as contas e alimentar os filhos. Cabe a todos os democratas derrotar estas explicações que fazem do estrangeiro, do inimigo interno de novo (como dantes) o bode expiatório de todos os males. E acima de tudo, apresentar soluções para melhorar a vida das pessoas, para as tirar da pobreza, proporcionar cuidados de saúde decentes, reduzir a precariedade no trabalho, eliminar as desigualdades sociais.

Det finns en bild som många av oss bär på från barndomen: den långa bilresan, solen som flimrar genom sidorutorna, föräldrarnas tysta samtal i framsätet och sedan, som ett slags magi, en röst som börjar berätta. Kanske var det Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter som lästes upp av en mjuk stämma via en skramlande kassettspelare. Kanske var det Emil i Lönneberga, eller något av de tusen andra sagor som Sverige fostrade sina barn med under bilsemestrar och långa sommarresor. Ljudböcker var barnens grej. Den var tidsfördrivets format. Den hörde hemma i bilen, inte i soffan.

Den uppfattningen levde länge. Länge nog för att forma en hel generations syn på vad det innebär att 'läsa' en bok. Att läsa var att sitta still. Att läsa var att ha boken i händerna, att känna papperet mot fingrarna, att se orden på sidan. Att lyssna på en bok var något annat – ett substitut, ett nödvändigt ont, ett sätt att konsumera en historia utan att egentligen ta sig tid att läsa den ordentligt. Den här synen var utbredd och den var enveten.

Men någonstans under det tidiga 2000-talets första decennium börjar något förändras. Inte dramatiskt, inte med fanfarer. Snarare som när man plötsligt märker att vädret har skiftat – man vet inte riktigt när det hände, men nu är det påtagligt annorlunda.

Den digitala vändpunkten

Det är svårt att peka ut ett enda ögonblick när ljudboken slutade vara barnens och bilresornas medium och blev något mer. Men om man försöker kartlägga förändringen landar man oundvikligen vid smarttelefonens genombrott. När vi fick datorer i fickorna fick vi också möjligheten att bära med oss bibliotekets hela samling, var vi än befann oss. Audible hade funnits sedan 1995, men det var först när det blev sömlöst integrerat med vår dagliga teknologi som formatet verkligen exploderade.

I Sverige blev Storytel, grundat 2005 men med sitt abonnemangsupplägg från 2012, en katalysator för en ny slags lyssnarkultur. Plötsligt var det inte en specifik bok man köpte utan tillgången till ett helt bibliotek. Precis som Spotify demokratiserade musiklyssnandet – och förändrade vår relation till musiken i grunden – förändrade streamingtjänsterna för böcker hur vi tänker på läsning.

Och med förändrade vanor kom en förändrad självbild hos lyssnarna. Plötsligt var det inte bara barn på bilresor som lyssnade på böcker. Det var pendlare på tunnelbanan. Det var löpare med hörlurar. Det var föräldrar som diskade efter middagen. Det var yrkesmänniskor som ville utnyttja sin pendlingstid. Och med dem kom en ny legitimitet.

Är det verkligen läsning?

Men legitimitetsfrågan är komplicerad. Den gnager. Räknas det? Den debatten är inte ny, men den har fått ny intensitet i takt med att ljudboken tagit allt mer plats. Bokens försvarare – ofta akademiker, litteraturkritiker eller kulturkonservativa röster – menar att läsning är en kognitiv process som kräver ögonens rörelse över texten, hjärnans aktiva avkodning av bokstäver och ord. Att lyssna är passivt. Att läsa är aktivt.

Neurovetenskapen ger en mer nyanserad bild. Forskning har visat att hjärnan i stor utsträckning bearbetar berättande och språk på liknande sätt oavsett om inputen är visuell eller auditiv. Den semantiska förståelsen, den emotionella responsen, förmågan att följa ett komplext narrativ – allt detta verkar fungera ungefär likadant. Skillnaderna finns, men de är inte av den karaktären att en läsform kan förklaras som överlägsen den andra.

Ändå är det svårt att helt avfärda känslan av att någonting är annorlunda. Det är annorlunda. Att läsa en roman med ögonen ger en frihet att pausa, att spola tillbaka i sinnet, att läsa om en mening vars skönhet slog en. Det ger en intimitet med textens rytm som uppstår i samspelet mellan ens egna inre röst och orden på sidan. Att lyssna är att låta någon annan bestämma tempot, röstens karaktär, pausernas placering. Det är en annan upplevelse – inte sämre, men annorlunda.

Och kanske är just den acceptansen – att de är olika utan att det ena måste underordna sig det andra – det viktigaste steget i hur vi tänker på detta. Böcker har aldrig haft ett enda format. Boktryckarkonsten ersatte det handskrivna manuskriptet. Pocketboken demokratiserade texten. E-boken utlovade ännu en revolution. Varje ny form väckte oro och motstånd, och varje gång visade sig oron vara, om inte ogrundad, så åtminstone överdriven.

Vad händer med den fysiska boken?

Och ändå: är den fysiska boken på väg att dö? Det är en fråga som ställs med jämna mellanrum, och det är en fråga som förtjänar ett seriöst svar snarare än ett reflexmässigt försvar.

Statistiken berättar en historia med inbyggda paradoxer. Ljudboksmarknaden i Sverige och globalt har vuxit explosionsartat under 2010- och 2020-talen. Storytel rapporterar ständigt nya prenumerantrekord. Younger generations – millennials och Generation Z – lyssnar mer än de fysiskt läser. Och ändå: den tryckta boken dör inte. Bokförsäljningen i Sverige har visat sig remarkabel stabil. Oberoende bokhandlar, som man trodde skulle sopas bort av näthandel och digitalisering, har i många städer återfött sig själva som kulturella mötesplatser.

Det verkar som att boken – det fysiska objektet – har funnit en ny identitet just i kontrast mot det digitala. I en värld där allt är flyktigt, delbart och ständigt uppdaterbart har papperet blivit en markering för permanens. Att äga en bok, att sätta den i bokhyllan, att kunna ta ned den om tio år och minnas var man var i livet när man läste den – det är en upplevelse som ingen strömtjänst kan replikera.

Det finns också en taktil dimension som är svår att rationalisera bort. Bokens vikt i handen. Pappersluktens specifika kemiska komplexitet – det är faktiskt ett ord för det, bibliosmia, kärleken till boklukt. Det faktum att man inte kan se batteriindikatorn minska. Det faktum att inga notifikationer bryter koncentrationen. Den fysiska boken är, i vår era av ständig uppkoppling, närmast ett meditativt objekt.

Berättarröstens renässans

En aspekt av ljudbokens uppgång som sällan diskuteras tillräckligt är vad den har gjort med berättarkonsten som sådan. Inspelningarna har blivit ett konsthantverk i sig. En bra uppläsning kan fördjupa ett verk på sätt som texten ensam inte förmår. Skådespelaren och röstartisten David Suchet, känd för sin tolkning av Hercule Poirot, har gjort en tolkningsnyckel av ett antal klassiker som många menar överstiger de ursprungliga texterna i kraft och närvaro.

I Sverige har ett antal röstartister blivit stjärnor inom formatet. Det finns lyssnare som medvetet väljer bort en bok om den läses av fel person. Rösten är en del av verket. Den här dimensionen av ljudboken är relativt ny – under kassettepokens glansdagar var uppläsningarna ofta torra och textbundna. Nu är det fullständiga produktioner, ibland med musik och ljudeffekter, ibland med omsorgsfulla tolkningar som tar decennier av skådespeleri i anspråk.

Det för oss tillbaka till ursprunget. Berättandet är, i sin mest ursprungliga form, muntligt. Innan skriften fanns sagor. Innan tryckpressen fanns skalden. Den som minns hur det kändes att ha en vuxen läsa högt för sig som barn – hur den rösten formade och färgade världen – förstår kanske varför ljudboken känns som något mer än ett substitut. Det är ett återvändande till något fundamentalt mänskligt.

Den nya ojämlikheten

Men det finns skuggsidor. Ljudbokens expansion har inte enbart varit demokratiserande. Det finns en oro, artikulerad av bibliotekarier och litteraturpedagoger, att den snabba konsumtionen av böcker via strömning skapar ett ytligare förhållande till texten. Prenumerationstjänsterna belönar kvantitet: ju fler böcker en lyssnare konsumerar, desto mer värd är prenumerationen. Det skapar ett incitament att lyssna fort, att välja det tillgängliga och behagliga framför det utmanande och svåra.

En annan oro handlar om vad som händer med de böcker som aldrig blir inlästa. I det digitala ekosystemet är synligheten allt. En titel som saknar inspelning riskerar att falla utanför det som räknas som tillgängligt. Esoteriska verk, smalare poesi, akademisk litteratur – det är format som passar dåligt för uppläsning och som därmed riskerar att marginaliseras ytterligare i ett medielandskap som i allt högre grad styrs av strömningsplattformarnas algoritmer.

Och det är värt att notera att tillgängligheten, som ofta lyfts fram som en av ljudbokens stora fördelar, fortfarande är ojämnt fördelad. För den med dyslexi eller synnedsättning är ljudboken en livlina – en möjlighet att ta del av litteraturen på lika villkor som andra. Men för den utan tillgång till en stabil internetuppkoppling, eller utan råd att betala en månatlig abonnemangsavgift, är det digitala biblioteket fortfarande stängt.

Vad läsning egentligen handlar om

Kanske är det dags att omformulera frågan. Istället för att fråga om den fysiska boken kommer att dö, kan vi fråga: vad är det vi egentligen vill bevara? Om svaret är litteraturen – berättelserna, tankarna, de mänskliga erfarenheterna som böckerna bär – så finns det goda skäl till optimism. Litteraturen lever och sprids bredare än någonsin. Fler röster hörs. Fler berättelser når ut.

Om svaret däremot är ett specifikt sätt att möta litteraturen på – stillsittandet, boken i handen, den personliga inre rösten som tolkar texten – så är den erfarenheten utan tvekan hotad. Inte utrotad, men förträngd. Tryckt på defensiven av ett accelererat medielandskap där uppmärksamheten är en bristvara och passivt lyssnande är enklare att infoga i vardagen än aktiv, koncentrerad läsning.

Det är en verklig förlust, om den sker. Det koncentrerade läsandets speciella egenskaper – förmågan att hålla kvar en komplex tanke, att bygga inre bilder utan yttre vägledning, att befinna sig i ett slags konstruktivt ensamskap med en text – är inte bara estetiska utan kognitiva och kanske till och med demokratiska. En befolkning som kan läsa djupt och kritiskt är mer motståndskraftig mot desinformation, mer kapabel till eftertanke, mer rustad för de komplexa samtalen som ett demokratiskt samhälle kräver.

Och när nästa generation barn sitter i baksätet – med trådlösa hörlurar och en strömningtjänst istället för en kassett – och låter en röst berätta dem in i en annan värld, så gör de exakt samma sak som de barn som kom före dem. De läser. De lyssnar. De lever.

Let us warm one another.

Your heart lights in me the glow of life. How fierce the fire my tongue sets in you. Let us start the wildfire of our longing. And rise and fall in one another’s embrace.

Ember to flame. Wind to torrent.

When the heat cools, what will we have wrought? But the greatest love story we have ever seen. I in you, and you in me. Books and moments and music and quiet contemplation. Great art, monuments to love... and some woe. And from us, great nations and worlds,

A universe begun with a spark in our eyes.

---

#poetry #wyst #love

Our Father Who art in heaven Hallowed be Thy name Thy Kingdom come Thy will be done on Earth as it is in heaven Give us this day our daily Bread And forgive us our trespasses As we forgive those who trespass against us And lead us not into temptation But deliver us from evil

Amen

Jesus is Lord! Come Lord Jesus!

Come Lord Jesus! Christ is Lord!

Three-Passenger Ship

And to our Atlas, as hers To the best of dawn, and the sea Floes of fish to coral Evidence be on the climb And substance heard, in prayer By particular way, honesty then Parchments of bread and maple Perhaps out of season- And Victory knew The edifice of days- back in tow And in her revenge, a catapult by the Maine Prodigy asleep But staying in Fortune This be the chill In beautiful air, to the distance with planes As they go Westward To a place of springing sea With other washmelt To the time, bless this ground And in the sympathy gait There was no noise to abate And vlad was sick Leeward May And had a plan in hand To announce a sub to a statue Nuclear ocean, the clear death of Holland Fearing the nights of other Crosses And on simple days, a church by a curb Setting lights upon servience Carroe few but this mist- And Audubon carry Perfumes of muster and the sick This is vlad’s place, they heard Digital and Troy Captive to all-hold In verdance by the Maine Happening know In the isles- and the end of the World Places by dawn And dealing there- to be gone.

Escuché tus canciones. No puedo decir que me conmovieron, pero sí que me parecieron diferentes. Eres un músico, quizás no maravilloso, pero sí especial. Tus letras son interesantes, pero sinceramente no puedo decir más, porque no las entiendo.

No sé por qué los jóvenes desperdician sus habilidades y talentos haciendo cosas raras. Sí, esa es la cuestión, cosas extrañas. Como quien dice, salidos de las pautas que han sido tan complejas de establecer. Imagína lo que costó a la sociedad aceptar el rock. Y cuando ya sus normas fueron adoptadas y hasta apreciadas, a unos jóvenes les dió por hacer cosas raras, por ejemplo el funk.

Imagínate lo de hoy. A dónde vamos a parar. Ya no se necesitan instrumentos. La música se hace pulsando unos botones.

Por eso me ha sorprendido gratamente tu disco. Todavía usas instrumentos. Todavía cantas con tu voz. Te felicito, eres un joven increíble. Y valiente: la crítica te va a despedazar.

As video marketing continues to dominate the digital space, content creators and brands are seeking reliable ways to grow their presence on YouTube. Grow Media Fans, available through Grow Media Fans, is helping creators scale their channels with professional YouTube growth services designed to increase visibility and audience engagement worldwide.

Building a successful YouTube channel requires consistent effort, strategic promotion, and access to the right audience. Grow Media Fans provides effective solutions for creators who want to get YouTube followers and strengthen their digital footprint. These services are designed to support influencers, businesses, and content creators who want to reach new viewers and improve their channel performance.

Grow Media Fans YouTube growth services focus on connecting creators with targeted audiences who are interested in their content. By using smart promotion strategies, the platform helps channels grow steadily and improve their credibility in a competitive marketplace.

A spokesperson for Grow Media Fans stated, “Our goal is to make it easier for creators to get YouTube followers without wasting time on ineffective strategies. We provide dependable YouTube growth services that help channels grow naturally and reach a global audience.”

For many new creators, gaining initial traction can be difficult. Grow Media Fans offers trusted solutions for those who want to buy YouTube followers safely and efficiently. When creators buy followers on YouTube, they can establish social proof and make their channels more appealing to potential subscribers.

“Our clients choose us because they want real results,” the spokesperson added. “When creators buy followers on YouTube through our platform, they gain a stronger foundation that helps attract organic viewers and long-term engagement.”

Grow Media Fans continues to support creators who want to get YouTube followers and expand their reach across international markets. The company’s YouTube growth services provide flexible options that suit both small creators and large brands.

With simple ordering, fast delivery, and responsive customer support, Grow Media Fans makes it easy for creators to access professional growth solutions. Grow Media Fans remains committed to helping clients achieve sustainable growth and long-term success on YouTube.

Creators looking to grow their audience and improve their visibility can rely on Grow Media Fans’s proven YouTube growth services to expand their global reach.

About Grow Media Fans:

Grow Media Fans is a premium YouTube growth service provider featured on growmediafans.com. The company specializes in delivering reliable YouTube growth services that help creators and businesses increase visibility, engagement, and audience reach. Grow Media Fans focuses on providing practical solutions for creators who want to grow their channels and succeed in the competitive video marketing space.

Aunque yo le digo a todos que mi cabaña es espaciosa, en realidad este tema forma parte de mis habituales fantasías. No es pequeña comparada con la que asigné a los duendes, si bien -proporcionalmente- la de ellos es más espaciosa.

Soy Santa Claus y a tí te conozco. Ya sabes que en Navidad no hay tiempo para presentaciones. Ahora puedo hacerlo porque estamos en marzo y te has sentado a mi lado con esa enorme jarra de cerveza. Yo llevo tres y estoy como nuevo.

-¿Tú eres de verdad Santa Claus? -¿Quién más, si no? Mírame. -Pero estás más delgado. -No te dejes llevar por las apariencias. Camarero, una más y la cuenta que ya es hora que algo pague mi amiguito. -Con gusto, y gracias por tantos detalles. Pero dime, ¿cuántos Santa Claus hay? -Yo qué sé. Nunca me había puesto a pensar en eso. -Pero es un hecho. -Sí, pero qué más da. Yo fui el que te tocó, y por eso te he reconocido. -¡Papá!

Debido a una pésima interpretación de ciertas filosofías orientales, estar aquí y ahora se encuentra sobrevalorado. Los mismos apóstoles de estos asuntos elogian a los visionarios como Julio Verne. Son capaces de hablar semanas enteras sobre lo magnífico que es tener un comportamiento virtuoso acumulando méritos para el mañana, meditar sobre el acontecimiento futuro de la muerte para observar lo transitorio de esta vida, y cuando explican la causalidad hablan del presente y del futuro como construidos con los ladrillos de las acciones que van quedando atrás.

Yo pienso que examinar el pasado puede ser fuente de lecciones que nos conducen a actuar de un modo más inteligente. Y considerar el futuro nos permite prever cuándo nuestros actos nos pueden encaminar al desastre.

Estar aquí y ahora puede ser magnífico. Vivir el presente es lo lógico en muchos sentidos pues podemos concentrar nuestra energía en lo que hacemos. Nos evita recordar episodios tristes del ayer que nos llevan a la depresión, o anticipar calamidades que el futuro nos puede deparar, con lo angustioso que eso resulta. Pero también puede hacernos estúpidos, porque hay otros sitios y otros tiempos que nos pueden dar algunas ideas para vivir mejor, incluso para imaginar de un modo creativo y placentero.

El aquí y el ahora no son buenos ni malos en sí mismos. Lo serán en función de lo que hagamos. Aquí y ahora puedo causar un daño, aquí y ahora puedo plantar un árbol.

Asunto diferente es pensar en el presente como un instante eterno. Uno puede pensar lo que quiera, pero si te comes una manzana, cuando la termines será simplemente historia.

Oorblog notitie (universeel in vorm en maat)

Rente nieren en lever kwalen organisatie voor winst behalen toren blazen en contstipatie leiden om in de organisatie energie afstoten en aantrekken lucht vaart en water bekken druk aanstuwen en afhouden het staketsel om gebouwen aandrijf as en vergelijken centralisatie en ontwijken af dragen en aan betalen verplichten en erop verhalen aan bevelen of uit zetten onder nemen toegang beletten binden aan de eigen wetten voor in stellingen achter laten hinder lagen & diepe gaten hart falen hersenaan doening minne kozen zonder voldoening bovenkomend ten onder gaan zinvol opgewekt, zinloos opstaan alles op afstand in één pakket oud kabaal in nieuw werkend net het kanaal gaat heen en weer signalen erin gaan op en neer van op telsom naar af trekken drama cursusisten in tijd rekken voor bestemming in calculeren zend gemachtigden in stalleren gedane zaken her programmeren over betaald gedrag aan leren ader vernauwing zenuw baan tros tomaat republikeinse banaan ter beschikking binnen bereik bepaald onbeperkt & co_ninkrijk blaas ontsteking bloed verlies afstandelijk, aantoonbaar, kies! door berekenen brandstof kosten standvastig in genomen posten dagritme stoornis dag verblijf zwakke rug en de poten stijf blijf bedrijvig reproduceren wie er uit valt her in tegreren buiten sporig in formeren alles binnenste buiten keren zowaar on begrensd aan bod minieme kans op beter staatslot van boven af gericht loon bepalen schuld saneren plus af betalen beleidsmatig ongelijk verdelen balans opmaken taart verdelen staaf dia gram buigbare lijnen dure jachten versus boemel treinen on nodige behoefte in te gratie wandel padje en geld vol statie on stuitbare ballen marcheren op gevulde buidel volstrekt lege kop oud en nieuw geld samen op weg hun kippen op stok maar van de leg gouden eitjes prijswinnend wijf kunstmatig op gewekt en stijf metersdikke rijen aan de kassa verschuiving in de grijze massa in op liftende billen parade coating over aangezicht schade ze slaan elkaar afgunstig gade als ze elkaar met gunsten overladen onbegrensde mogelijk heden voor een beperkt aantal leden God en Goud zuipen uit dezelfde bron wij alleen water uit de regenten ton de geloof waardigste leugen lijkt een eeuwigheid te deugen worden titels door geheiligd en de huis grot streng beveiligd loodzware lasten kanker verwekken in hoge premie eigen risico dekken tegenstroom met stoppen reguleren opgeweld tij in zekere mate keren salaris hoogte = drempel waarde de arme rest krijgt uiterwaarde mag onder gaan met have en al stranden tussen welvaren en wal lage letters en hoge geleerden zij die het tij ongunstig keerden de verantwoordelijkheid ontduiken hoger geplaatse posities misbruiken elkaar dwangmatig bevoordelen aldus waardevolle levens stelen in zetten voor eer tegen geweten na de dienst periode weer vergeten elkaar bestrijden voor rijk en dom is eigenlijk ongelooflijk stom het bezetene hoef je niet te delen als ze dood voor schuld bevelen

I had a pretty shitty day today, I didn’t get enough sleep last night and I had a lot of work. I also had to wake up really early for a meeting. I ended up feeling a lot of dread at the prospect of finding community of dealing with potential loneliness, and I had to remind myself that I’m just tired and the world looks worse than it is. A part of me didn’t want to go to the gym, and I didn’t even take my normal pre-workout, and I wanted to skip the heavy exercises because I just did not feel good. So instead I just absolutely pushed my body to its absolute limits, and I was just doing exercises to hurt in the best way. I was going absolutely to failure, and at some point I even almost passed out from getting so lightheaded afterwards. At one point I had an idea of a photo that made me laugh so fucking hard that I finished my set and then made it and sent it to A. When I got home, I bought him slay the spire 2 and we played that for a while and it was actually really fun playing it multiplayer. And I feel good again. Today was also the two week mark after I broke up with E, and I actually forgot to record a video to myself today. What a weird thing, but I actually do feel like it doesn’t hurt that much to think about. I think I filled myself up with so many experiences that it’s felt like so much longer than it has been, and I feel like I’ve really spent a lot of time processing a lot of the feelings.

The day went well... sorta.

-sigh-

It had its ups and downs. On one hand, I got to hang out with my two favorite people.

On the other, one was grumpy while the other tried to keep spirits up.

They really compliment each other in the weirdest ways...

But we got what we needed!

A new sound set up and a couple chicken wraps later, we headed home!

The night was pleasant. I got to spend time with a really awesome friend and watched a few episodes of Merlin.

Such a good show.

I came across a piece from Word on Fire — The Present You Want Is Not the Gift You Need—and it stirred something in me. It speaks of the quiet difference between a present and a gift, and how God, in His strange and patient way, offers us the latter. A present is what we reach for with eager hands; a gift is what shapes us, strengthens us, and sometimes saves us. The article became a small compass for my thoughts, and what follows is simply the path it opened.

We humans are short‑sighted travelers. We know what we want, or at least what we think we want, and we often demand it with the urgency of a child tugging at a parent’s sleeve. But wanting is not the same as needing, and the road ahead is longer than our vision can stretch.

A good parent knows this. A mother does not hand her child every shiny thing that catches their eye. A father does not surrender to every tantrum. Love is not indulgence; love is discernment. It is the courage to give what is good, even when it is not what is asked for.

And if this is true of earthly parents—who see only a little farther than their children—how much more true must it be of God? His gifts are rarely wrapped in the colors we expect. Sometimes they arrive disguised as delays, detours, or disappointments. Sometimes they feel like the very opposite of blessing. Yet they are given with a wisdom that sees beyond our horizon.

A present satisfies a moment. A gift shapes a life.

I am learning, slowly, to loosen my grip on the things I demand and to pay attention instead to the things I am given. They may not be what I wanted, but they may be exactly what I need for the next stretch of the journey.

#Reflections #GraceInDisguise